Vilken är rätt riktning? Jag är bitter och förbannat ibland, och det behöver jag leva ut. November, december och januari består oftast av dagar jag aldrig minns i efterhand (med få exceptionella undantag, som när jag träffade min nuvarande). Fram emot början av november slarvar jag alltid bort tid och rum, och inom ett par veckor vänds jag ut och in. Jekyll och Hyde, ungefär. Är världens mest tolerante jävel större delen av året, snäll, trevlig, artig och alltid redo. Försvarar vem som helst mot vad som helst, eftersom jag tror på människans inneboende godhet. Kan lägga timtal på sådant.
Men så blir det vinter. Orken flyr, inte orken att göra något, utan orken att bestämma över vad jag gör. Orken att träffa och tänka på andra. Att diskutera till och med trivialiteter på något internetforum blir mig en övermäktig härva av kattsnöre, alla tankar leder till Vet hut och håll käft och ingenting mer. Ingenting, där tar det stopp.
Jag tillåter mig inte att gå dit. Istället sänkar jag taket för min egen existens. Hänger upp en hårtork i ena hörnet av mitt inre rum och låter den blåsa konstant på själ och sinne till dess de bägge hänger där som små förtorkade miniatyrhuvuden någon pygmé tänker koka trollsoppa på. Jag slutar drömma och överkompenserar genom att låta dagarna passera som sådana istället.
Rätt riktning har fått bli häråt. Hemligheter, del 2 får däremot vänta till dess jag ägnat vidare och djupare tankar åt hur jag vill ha det. Eventuellt är det ändå en semioffentlig ordets och tankens offerplats det rör sig om, och vissa saker kan jag inte spy ur mig på grund av ren och skär paranoia. Om jag verkligen skulle behöva skriva om dem, kommer det i så fall att ske med en sådan mängd säkerhetsåtgärder att det faller utom rimlighetens ramar, så anonymt att exhibitionistiska anarkistligor med sadomasochistiska tidelagsfetisher i Vitryssland skulle tvivla på mitt förstånd. Må så vara, i så fall. Men det blir onekligen krångligt, för jag skulle bli tvungen att anamma det faktum att jag har tre olika existensnivåer – offentlig och korrekt, privat och känslomedveten samt innerst inne plågad av onämnbarheter. (Tjena lökanalogi!)
Nog med trams. Jag har läst bloggar ikväll. Det tänker jag fortsätta med en stund till. Kanske blir något sardoniskt inlägg i ämnet till, när jag bestämt mig för att vara nöjd för natten. Det skrivs ju rätt mycket skit nu sedan det blivit lika modernt att blogga som att se på Idol. Stackars, stackars eftervärld.
Tags: anonymitet, drömmar, godhet, hemligheter, hyde, jekyll, paranoia, SAD, spy, vinter
